Satt nyss och tänkte lite tillbaka i tiden, vi kan gå tillbaka till den 19 mars 2008, det var då jag träffade den finaste människan som vandrar omkring på denna jorden. Vilket leende, vilka ögon herrejisses! Dock stod jag bara i en handduk med blött hår men jag kan lova er att jag smällte som is i solen, haha!
Det är en dag som jag alltid kommer minnas och det är även ett bevis till alla vi tjejer som tror att det inte finns någon sådan kille, men jag hittade honom, allas dröm. Tyvärr var han tvungen till att flytta och nu är det väl någon annan lycklig tjej där ute som finner honom, den perfekta människan. Honom kommer jag aldrig glömma, hans leende är oförglömligt, men om jag någon gång i mitt liv träffar honom igen så tänker jag inte låta den chansen försvinna. Den dagen satt jag och pratade med honom i ungefär 3 timmar och det kändes som att vi hade känt varandra i hela vårt liv, det klickade direkt. Om jag inte hade varit upptagen förtillfälligt så kanske det hade kunnat bli något, men jag är inte den tjejen som är otrogen men herregud säger jag bara, i hans närhet kunde man inte sluta tänka på massa saker man inte borde tänka på.
Han var så fin, han verkligen lyssnade på en när man pratade och log mot mig hela tiden, hans ögon fick mig att känna mig trygg av någon konstig anledning. Tyvärr åkte jag till Thailand dagen efter, alltså den 20 mars och jag var borta i 2 veckor, men vi fortsatte hålla kontakten. När jag kom hem träffade jag honom och vi hade sjukt skoj, men jag var inte redo att lämna min dåvarande kille så jag förlorade denna fantastiska killen. Men sen tog vi upp kontakten för ungefär ett halvår sedan, men för 3 månader sen flyttade han och nu pratar vi inte längre.
Men till alla tjejer som har gett upp hoppet - Det finns någon så fantastisk till alla, man ska bara sluta leta så finner vi dem när ni minst anar det.

Dig glömmer jag aldrig, fin fin finis!