Förr bar jag alltid ett sånt här halsband runt min hals, och du hade ett likadant med ett kors i mitten. Men den dagen du försvann från våra liv så var jag bara så arg, jag visste inte hur jag skulle hantera förlusten. Jag slutade använda detta halsbandet men sen såg jag att din lillasyster tog över ditt och nu tar hon aldrig av sig det, men den dagen du togs ifrån mig så tappade jag allt hopp. Du var den som gav oss alla hopp, du var vår solstråle och jag kan inte se rättvisan i det som hände. Jag kan inte förstå hur man kan ta en själ så full av liv och glädje, för du var verkligen fylld av glädje. Oavsett hur jobbigt allt än var så var det alltid du som höll allas humör uppe, men nu står vi är alldeles grå och lyssnar på låtarna som spelades på din otroligt fina begravning och kan fortfarande inte förstå vad som har hänt, allt är tyst och väldigt annorlunda. Varje dag så tänker jag att du finns här någonstans runt omkring mig, men det räcker inte längre jag behöver dig mer än någonsin, det låter så egoistiskt men jag saknar min ängel. Jag vill ha ner henne igen, jag vill kunna hålla om henne och pussa på henne och säga att allt kommer ordna sig. Du var stark, du kämpade i 10 år jag vet att det var jobbigt men kan kan inte tänka längre, inte när jag vet att du inte finns där för att tala om för mig hur vacker du tycker att jag är, du gjorde mitt självförtroende, du byggde allt men den dagen du försvann så rasade allt. Imorgon ska jag åka till din grav och lägga en blomma till dig för jag vill att du ska veta att det går inte en dag utan att jag tänker på dig. I mitt hjärta finns ditt namn kvar, i mitt minne finns ditt leende och i mina tankar finns hela du och jag älskar dig så mycket jag förstår inte hur man ska kunna gå vidare, jag önskar att jag hade din styrka nu. Jennifer, jag är så glad att du var min kusin och att jag fick lära känna dig för du är den finaste människa jag har träffat, min bara min ängel.

Jag fick låna en ängel, för en stund.