Jag kan inte sova, ligger och tänker på Jennifer och lyssnar på tears in heaven.Tänkt att hon inte finns mer, tänk att hon inte får se dagen mer. Jag blir så arg när jag tänker på att det just var hon som blev drabbad av denna hemska sjukdom, den underbart vackra människan. Hon var ju bara ett barn, tårarna bara rinner ner från kinden.

Jag vet att hon inte hade velat att vi skulle vara ledsna, jag vet att hon har det bättre uppe i himlen men varför gör det så in i helskottas ont? Jag saknar ju henne, det känns som att en jätte stor del av mig bara bröts väck och nu känner jag mig bara tom. Jennifer var så älskvärd hon ville ingen människa illa, hon förlorade sin bästa kompis Linn i denna hemska sjukdom också, varför just mitt hjärta Jennifer?

Hon var en kämpe, hon gav aldrig upp hon kämpade i 8 år och fick inget tillbaka. Varför är livet så orättvist? Hur ska Fredrik och Nette någonsin kunna gå vidare utan deras solstråle? Hur ska Emelie klara sig utan sin storasyster? Hur ska alla vi som älskar henne så mycket gå acceptera detta och låta det gå? Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna gå vidare från detta, hur ska jag sluta gråta eller sluta tänka på detta? Det finns så många frågor jag vill ha besvarade men som jag vet att jag inte kan få svar på.


Vi älskar dig så mycket Jennifer och du kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan och minnen, vi ses i Nangijala lilla hjärtat.