Har haft nere min blogg nu i 1 månad tror jag, har inte orkat uppdatera och det har varit så mycket som har hänt. Jag trodde att det skulle vara konstigt att bli singel efter 2 år men tro det eller ej, det känns faktiskt ganska bra just nu. Är redan lite nykär och det känns toppen, men än sålänge håller jag det lite hemligt.
Dagens aktivitet har bara varit att slappa, behövde det idag. I fredags var jag med mina kusiner och på tisdag ska vi titta på Twilight - New moon, antagligen kommer man väl sitta där i biostolen och drägla, haha. Imorgon måste jag ta mig till stan för att prata om min praktikplats på Myran & Malcolm och måste inhandla nya skor och lite annat smått som behövs inför vintern. Hoppas på en vit och härlig vinter så man kan ta på sig massa kläder och hoppa i snön och uppleva lite barndomsminnen, det var ju alltid så härligt ute i vita snön :)
Något jag verkligen vill skriva om i min blogg är cancer för det är något som jag känner starkt för, jag förlorade min farmor i det och min lilla kusin Jennifer. Jennifer gick bort i cancer för 10 månader och 4 dagar sedan, hon var den finaste människa jag någonsin träffat, något jag tänker på varje dag är att denna underbara människa som jag fick turen att lära känna och lära älska fick aldrig uppleva alla saker som är självklart för oss men hon var alltid lika positiv. Jag kommer ihåg när hon skulle ta sina blodprov och jag var med henne, jag tycker att det var så hemskt men hon bara skrattade åt mig, för det var ju en daglig rutin i hennes liv vilket jag aldrig kunde förstå. Och jag glömmer aldrig den 18 januari klockan 10:02 på mogonen, jag sov hemma hos min dåvarande pojkvän när pappa ringde jag berättade. Jag satte mig upp i sängen helt tyst och chockad och min dåvarande fårgade mig vad som hade hänt och jag sa bara "Jennifer finns inte längre" och han tog tag i mig för jag skakade och det var då jag insåg vad som hade hänt och började stor gråta. Att en 14 årig flicka, min lilla kusin inte fanns längre, hon som var solstålen och ljuset i våra liv bara hade försvunnit, det var som en del av mig bara försvann och jag har kvar smärtan även idag, hon var den mest älskvärda människa jag någonsin känt.

Men nu ska jag hopppa in i duschen sen får jag nog ta något att äta för det har jag inte gjort på hela dagen så magen kurrar lite grann nu, imorgon är vi lediga och för det säger jag bara JIPPI!!



Du är det bästa jag vet, jag glömmer aldrig dig.